Algo de lo humano y lo diVINO/TEMA TRO/VETANDE

TEMA TRO/VETANDE

Introduktion

Jag har aldrig strävat efter att proklamera originaliteten i mina reflektioner, de är elementära och en del kommer från andra, som har större klarhet än jag i ämnet. Jag känner mig ändå privilegierad av att få dela med mig av den kunskap. Guds undertoner är ojämförbart omöjliga att ta upp i detta arbete därför när jag hänvisar till människan så utgår jag från en tangeringspunkt, man måste ju börja någonstans, eller hur?

För 3000 miljoner år sedan fanns det sektioner av utspridda mikroorganismer i havet (1 Mos. 1: 1-2). Ett verkligt paradis där dessa mikroorganismer en vacker dag lärde sig att använda solens energi, det verkliga Edens äpple som gav kunskap. Bara för 500.000 år sedan dök de första fiskarna upp och för bara 100.000 år sedan framträdde det mänskliga livet i Kosmos. Den mänskliga kroppen är ihopsatt av C+H+O+N molekyler (kol, väte, syre och kväve), som i sitt ursprung bildade celler som ville dominera sin omgivning.

När människan dör återvänder dessa till naturen för att bevara dess balans.

 ("Tidens historia",  Stephen W. Hawking)

Jag tror att min inledning kanske går lite väl långt tillbaka, men den tjänar till för att du käre läsare ska ha en högre perspektiv i ämnena som tas upp i detta arbete.  

   Min relation till religion och hur man lever den

Ordet religion lär komma från latinets "Religio". Det användes av Aulus Gellius i "Atens Nätter" år 175 e. Kr.

Vad är då religion? Alla människor som älskar sitt arbete eller sitt verk och som jobbar på ett konstruktiv sätt harmoniserar ofrånkomligen med Gud. Den som söker individuell perfektionism som finns vilande i alla människor söker Guds rike. (Matt 6:24-33) Den som drivs av att göra framsteg och utvecklas i sitt verk genom att utföra sitt arbete med kärlek. Den människan är användbar för världen i det sammanhang där han/hon har blivit satt och gör sitt arbete till sin religion.

GUDS EXISTENS

Det är logiskt att om den kunskap och den medvetandegrad, som människan har om sig själv och världen, inte överskrider dess sinnens horisont så misslyckas hon i att hitta ett svar eller en demonstration till allt som övergår hennes förstånd och allt som är övernaturligt. Å andra sidan om något existerar är det begränsat, inte evigt, utan en skapelse, något som har blivit ihopsatt. Vi skulle då kunna härleda från den här ståndpunkten att Gud inte skulle existera. Hur skulle Gud, skaparen av allt underbart, bli upptäckt av någon om det inte vore av Gud själv? Det som är utan motstycke, det unika, kan bara bli känt av sig själv. Jag nämner detta för att alla traditionella religioner stödjer att Gud är en (monoteism). "Det finns ingen gudomlighet (eller verklighet) utom Allah”, som det islamiska påbudet säger.  Gud kan man inte förstå eller upptäcka. Han är inte synlig för kroppens ögon, utan bara för intellektet och hjärtat. Men först måste

människans ande dominera kadavern (kroppen), som vi bär med oss med oss överallt.  (2 Kor 4:16-18)

  

Ondskan

Jag vill närma mig begreppet ondska på ett mer konkret plan. Till att börja med att definiera ordet dygd, som kommer från latinets "virtus-utem", som i sin tur tolkas som "makt för att medvetet föra mänskliga verk till ett bra slut".

 Motsatsen till dygder är laster. Last härstammar från latinets "vitium", som betyder inperfektion, fysisk eller moralisk defekt. Laster gör slut på moralen, den fysiska kroppen och människans intellektuella förmåga och för henne längre bort från dygderna och möjligheten att identifiera sig som ett Guds skapelse. Själens last är okunskap om det goda - om Gud. Det värsta som kan hända en människa är att ha okunnighet om Gud. (Ef. 4: 17-19). 

En människa med dygder böjer sin själ och intellekt mot det gudomliga, medan en människa med laster bara vill fylla sina begär, och böja sig mot ondskan och mot sin kropp som omfamnar henne och dominerar hennes själ.(Rom 7:14-24)

 Kroppen drar din uppmärksamhet till sig för att du inte ska se mot himlen och kunna beundra sanningens skönhet och det goda som bor i denna skönhet - Gud.  Det som vi anser vara det onda är en omedveten skugga, en verklig overklighet, en enkel och ren illusion och en inbillning från våra sinnen, som vi bör övervinna i det djupaste av vårt medvetande. 

Edmund Burke sade något i stil med att det enda som gör  att ondskan inte triumferar är att rättfärdiga människor gör det rätta och följer rättvisan.

När vi säger att Gud är allt som existerar kan vi komma fram till slutsatsen att Gud även skapade allt det onda. Än mer när vi ser så mycket våldtäkter, brott och våldsamheter världen över på nyheterna. Men precis som kylan inte existerar utan är ett koncept som vi hittar på för att definiera avsaknaden av värme, så är det även med ondskan, åtminstone existerar den inte av sig själv. Mörkret existerar inte heller, det är bara avsaknaden av ljus. Således är ondskan en term som är skapad för att definiera avsaknaden av Gud. Den är resultatet av att att mänskligheten inte har Gud i sitt hjärta. ( ALBERT EINSTEIN.) http://www.lacoctelera.com/rex/post/2005/11/26/aexiste-mal-

Vad är skillnaden mellan tro och vetande (vetenskap)

Skillnaden mellan en vetenskapsman och en troende man består i att den förra undersöker Guds yta (hans verk) och den senare Guds djup (hans essens). "Tron är en fast tillförsikt om det som man hoppas, en övertygelse om ting man icke ser" (Heb.11: 1; Bibeln, 1917-års översättning). 

Sanningen är inte värd den som inte ivrar för att finna den och erkänna den, varsomhelst där den kan tänkas ertappas. I mer än 300 år så gick kyrkan in för att smutskasta Kopernikus system och för närvarande så är proportionerliga kunskaper, inom vetenskapen och inom rymdens uppkomst helt motsatt till myter av flertal Genesis uppenbarelser, som finns i världen. Exempelvis så kan inte den kristna religionen erkänna på något sätt att skapelseberättelsen från Bibeln är en legend, för dess fundamentala dogma är att Kristus har kommit huvudsakligen för att frälsa mänskligheten från synden, som begicks av Adam och Eva, men som sen Jesus betalade lösen för genom döden på korset. Är det inte så att dessa fantastiska bevarade historier gömde en så pass hög kunskap att det skulle kunna varit farligt om den kom i händerna på mänskligheten? 

Sanningen att säga så har många fria människor utgjutit sitt blod och deras kroppar gav liv åt eldslågorna som symboliserade intoleransen, så att vetenskapsmän numera kan åtnjuta den frihet och de garantier de har idag. Vetenskapsmän skulle inte förråda alla dessa fria tänkare och acceptera dessa påbjudna dogmer, som så

många dog för. Bortsett från det, när man ser den väldiga rikedom som olika kyrkor besitter, framför allt den romersk-katolska, som är oförenlig med den fattigdom som Jesus predikade och krävde enligt hans efterföljares böcker i Bibeln, som "Condito Sine Qua Non", som om inte någon med en minimigrad av samvete då inte skulle påminna oss om Nazarenens röst. Jesus skulle idag kunna komma och upprepa vartenda ord som han talade till fariséerna och sadukéerna, inte ett enda av hans ord skulle vara överflödiga.

Konklusion:

  Universum är en kompakt kropp som rör sig. Hur rör den då sig? Allt rör sig i förhållande till något annat och rör sig av något annat. Och allt som rör sig borde göra det i något större. Allt som får något annat att röra på sig är något mäktigare än det som rör sig, det är alltså starkare. Och där "det rörliga" rör sig borde det vara naturens motpol till det som rör sig. Således så rör sig universum inbyggt/inkorporerat i något gudomligt som måste förstås som gudomligt frambringat. Det goda finns inte i något utom i Gud, eller rättare sagt det goda är för evigt Gud själv.

Allt det som frambringats är fullt av lidelse, men där det goda finns, finns det ingen plats för lidelse.Gud är universums Fader, och universum är fader till alla levande varelser som finns i det. I Universum är allt fullt av vitala andetag om hans existens.Jorden är god; för den producerar alla saker, så i förhållande till sin funktion som producent är den god. Men för övrigt är den det inte, den ligger under lidande, den rör sig och föder varelser som är kapabla till att lida.   

Människan mäter det goda i förhållande till det onda. Det är omöjligt att det goda från jorden är fullständigt fritt från ondskan. Bland människorna finner man inte det goda, det finns ingen plats för det i den mänskliga kroppen, som är kvävd till alla delar av det onda, av sorger, av lidande, av ilska, av illusioner.  

Gud innefattar allt, som i honom existerar, ingenting är utanför honom och utan honom finns det inget. Gud har skapat allt bara för att man ska kunna se honom genom alla varelser. Detta är GUDS GODHET, undergörande kraft från Gud, han manifesterar sig själv i hela skapelsen.

"Allt som existerar på jorden är inte mer än varierade former av en och samma essens". Detta uttrycks i "Rig-Veda", den heliga boken från uråldriga Indien. Universum skulle i så fall vara en levande fullhet av olika former av liv, ett förkroppsligandet (inkarnation) av Gud i sin skapelse. 

Människan använder det artikulerande språket likväl som Gud använde sig av verbet (vibrationer). Med språket skapar människan sin närmsta omgivning. (Joh.1: 1-3). Det skapande verbet/ordet öppnar dörrar och möjligheter. Av språket som vi använder och utvecklandet av tankegångar är vi de enda i universum som är medvetna om vår egen existens. Tack vare oss så blir universum medveten om sin egen existens.(Joh.10:34-36;Psalm 82:6-7;  1Mos.3:22)

(anm. Joh.1: 1 "ordet" översätts på spanska som verbet)

Ja, här har jag kommit till slutet av detta arbete, som har fått mig att hitta nya frågetecken som driver mig mot sanningen, som ligger begravd tigande i det allra djupaste i skapelsen. Jag talar inte bara om att ifrågasätta var vi kommer ifrån eller vart vi är på väg, som i sig själva är stora frågetecken, utan också om det som jag tror är viktigare att svara på än de förra, vilket är: Varför är det värt att leva? Vad är heligt? Vad är värt att dö för? Svaret är ett enda på alla tre frågor och... oväntat faller det mig in att  du kära läsare önskar svara självständigt på denna triologi av frågor. Tack för din uppmärksamhet och jag hoppas att det här har varit nytta för dig, som det har varit för mig. 

 Avslutningsvis vill jag påstå att att Gud är ljus och liv, precis som människan är intellekt och själ. Intellektet blir synligt i tankens handling, Gud blir synlig i skapandets handling.  

Det som fanns tidigare eller det som kommer senare "ignoramus et ignorabimus".

Hypotesen att vara fri

Ofta säger man att vi människor har en fri vilja. Emellertid är vi vana vid att av en handling så efterföljer en föreskriven reaktion från oss. Vi kan tro att vi är fria till att välja, men varje gång som vi lider visar vi på att vi egentligen inte har makten att göra ett fritt val. Vi skulle aldrig välja att såra våra nära och kära, men vi är inte kapabla till att välja bort att känna oss arga eller att känna oss avundsjuka e.t.c. Något än mer grundläggande som jag vill ge som exempel är att vi inte heller är kapabla till att bli fria från dåliga vanor eller från laster som tynger ner vårt samvete och sätter vår kroppshälsa på spel. Vilken frihet talar vi om egentligen?

Värdelista

Personligen tror jag att människan gör sin egen värdelista beroende på graden av medvetande som hon har. Följaktligen så orkar inte en människa med svag karaktär och vilja kämpa emot de anstormningar som sinnena får utkämpa, utan ger efter för trycket och erkänner säkerligen att hon ju tycker om ett dukat bord med läckra delikatesser, eller kanske ett gott vin eller en god cigarett, allt detta utan att kunna behärska sig och om hennes icke tillkännagivande luster, föredrar jag att inte tala om. Naturligtvis är hennes värdelista helt motsatt till den människa som har en högre grad av medvetande.  

En människa med en högre grad av medvetande har utkämpat dessa strider med sina sinnen och tvingat sinnena till att tjäna henne; till skillnad från vad den största delen av mänskligheten gör, vilka tillbringar sin existens med att lyda kroppens infall och fylla dess oändliga behov. Detta "djur", som kroppen är och i vilket vårt riktiga" jag" bor, bör lära sig vem det är som bestämmer. Kanske var det detta som Jesus ville lära oss när han satte sig upp på en åsna innan han red in i Jerusalem? 

Utan fler förord bör jag erkänna att materiella ting inte är av stort värde för mig. Självklart så är det av intresse för mig att ha en god hälsa, för att kunna förverkliga mina mål i livet, därtill så tar jag väl hand om min gitarr, vilken i sin tur står till tjänst för att jag skall kunna utveckla bl.a. de artistiska talenterna som livet har utrustat mig med. 

Jag har min kamp mot denna min kropp, men jag håller mig vaken och alert i kampen, vilket inte betyder att sömnen inte övervinner mig ibland... I slutändan så är ingen perfekt. 

"Det finns saker som har ett pris och det finns saker som har ett värde"

"Hay cosas que tiene un precio y hay cosas que tiene un valor"