No he aspirado nunca a
proclamar la originalidad de mis refleciones, son elementarias, y en parte
vienen de otros, que tienen más claridad que yo en el tema con los cuales he
tenido el gusto y privilegio de cruzar opiniones y acceder a sus conocimientos. Los matices de Dios son inconmensurables e
imposibles de abrazar en su totalidad.Pero hay que empezar por algún lado, no?
Voy a empezar por el
principio...
Hace 3000 años habían secciones de extendidos
microorganismos en el mar (Genesis 1:1-2). Un verdadero paraíso en donde estos
microorganismos un buen día aprendieron a usar la energía del sol, la real
manzana del Eden. Hace 500 000 años emergió los primeros peces, y hace
solamente 100 000 años surgió la vida humana en el Cosmos. El cuerpo humano
constituido por la molécula C+H+O+N (carbón, hidrógeno, oxígeno, nitrógeno),
que en su origen formaban células que querían dominar su entorno. Cuando se
muere una persona, éstas moleculas vuelven a la naturaleza para guardar asi su
balance. (”La historia del tiempo”, Stephen W. Hawking).
Creo que el inicio de mi
intervención fue demasiado atrás, pero sirve para que tú querido lector llegue
a tener una perspectiva clara de los temas que se plantearé en éste trabajo.
Mi relación con la religión y como se lo vive.
La palabra religión viene del latin ” Religio”. que
fue ya usada por Aulus Gellius en ” Las noches de Atena” en el año 175 despues
de Cristo.
Qué es entonces religión?
Todas las personas que aman a su trabajo o su obra y que trabaja de una manera
constructiva consagrándose en él, harmoniza inevitablemente con Dios. El que
busca el perfeccionamiento individual ese que está latente en todas las
personas, busca el reino de Dios (Mateo 6:24-33). El que está impulsado hacia
el progreso y el desarrollo de su obra y que además lo hace con amor, es
un hombre que es útil para el mundo en el contexto donde ha sido puesto
por la vida misma, haciendo de su trabajo su religión.
La existencia de Dios
Es lógico
que si el conocimiento y el grado de consciencia, que el hombre tiene de sí
mismo y el mundo, no excede el horizonte de sus sentidos fallará en el intento
de encontrar una respuesta o una demostración a todo lo que sobrepasa su
entendimiento y todo lo que es sobrenatural. Por otro lado, algo que existe es
limitado, no eterno, una creación algo que ha sido compuesto.
Entonces
podríamos concluir desde este punto de vista que Dios no existiría. Cómo podría
Dios, el creador de todo lo maravilloso, ser descubierto por alguien sin no
fuera por el mismo? Lo que es sin igual, lo único, solamente puede llegar a ser
conocido por sí mismo. Menciono esto por el hecho que todas las religiones
monoteistas respaldan que Dios es uno. ”No hay divinidad (o realidad) fuera de
Allah”, como dice el decreto. Dios no se deja entender ni descubrir. No es
visible para el ojo del cuerpo, sino sólo para el intelecto y el
corazón.Podemos ver sí! Los efectos de su fuerza y de su belleza adornando su creación.Los cientificos admirar la sabiduría y perfección de su
obra.Mas no podemos mirarle a la cara. Así también cada uno de ustedes que
armonizan con la fuerza, sabiduría y belleza con que Dios a construido su obra,
se convierte en el dios de su propio destino que se vale del principio que de
constructivismo , que obra en todo cuanto hay y también en tu interior.De como uses el "verbo" ( la palabra) dependerá el universo que vas a crear
; )
Pero
ésto claro tiene un precio que pagar; primero hay que domar, ser soberano
sobre el cadáver,..tu sabes de cual cadaver hablo no? del tu cuerpo, ese
que llevamos a cuestas pa´todos lados. ( 2 Cor. 4: 16-18 ).
Vicio
Quiero acercarme al concepto
de vicio en un plano más concreto. Empezaré por definir lo opuesto a lo que
sería éste.La virtud, que proviene del latin ”virtus-utem”, que a su vez es
interpretado como ”poder que conscientemente lleva a cabo todo obra humana
hacia un buen fin”.
Lo contrario de las virtudes son
los vicios. Vicio proviene del latin ”vitium”, que significa inperfección, defecto
físico o moral. Los vicios tiene como misión terminar con la moral, debilitar,
socavar tu cuerpo físico y tu capacidad intelectual.Para que?? Pues pa´llevarte lo
más lejos de tus virtudes y de la posibilidad de identificarse como creación de
Dios y finalmente como el pequeño dios que eres. El vicio del alma es
ignorancia de lo bueno- de Dios. Lo peor que te puede pasar, es que estés
sumido en la ignorancia de Dios.
Un hombre virtuoso somete su
alma,cuerpo e intelecto a la divinidad, mientras el vicioso solamente
quiero saciar sus deseos e inclina asi su alma hacia la maldad y a concentrarse
en el cuerpo (cadaver) que lo cubre y abraza con su manto de deseos y
domina asi su alma. (Rom 7:14-24).
Tu cuerpo llama tu atención
para que no puedas mirar al cielo y admires la belleza de la verdad y lo bueno
que vive en ella – Dios. Lo que consideramos ser la maldad es una sombra
inconsciente , una real irrealidad, una simple y pura ilusión de imaginación de
nuestros sentidos, que debemos superar en lo más profundo de nuestra
consciencia.
Edmund Burke dijo algo mas o
menos asi:que "lo único que hace que la maldad no triunfe, es que hay
hombres justos que hacen lo correcto y siguen la justicia".
Al decir que Dios es todo lo
que existe podemos llegar a la conclusión que Dios también creó todo lo malo.
Aún más, al ver tantas violaciones, crímenes y violencias,catrastrofes y un
cuanto hay de asesinatos en las noticias por todo el mundo. Pero al igual que el frío no existe sino que es un concepto que inventamos para
definir la ausencia de calor, igualmente sucede con la maldad, por lo menos no
existe por sí misma. La oscuridad tampoco existe, es solamente ausencia de luz.
Por lo tanto la maldad es un término que es creado para definir la ausencia de
Dios.Es el resultado de que la humanidad no tiene a Dios en su corazón. ( ALBERT
EINSTEIN.)
La diferencia entre un
científico y un creyente radica en que el anterior examina la superficie de
Dios (su obra) y el otro la profundidad de Dios (su esencia). Es, pues la fe,
la certeza de lo que se espera, la convicción de lo que no se ve. (Heb.11:1).
No merece la verdad
quien no se empeña en encontrarla.
Jag
har aldrig strävat efter att proklamera originaliteten i mina
reflektioner, de är elementära och en del kommer
från andra, som har större klarhet än jag i ämnet. Jag
känner mig ändå privilegieradavatt få dela med mig av den
kunskap. Guds undertoner är ojämförbart omöjliga att ta upp i detta arbete
därför när jag hänvisar till människan så utgår jag från en
tangeringspunkt, man måste ju börja någonstans, eller hur?
För
3000 miljoner år sedan fanns det sektioner av utspridda mikroorganismer i havet
(1 Mos. 1: 1-2). Ett verkligt paradis där dessa mikroorganismer en vacker
dag lärde sig att använda solens energi, det verkliga Edens äpple som gav
kunskap.Bara för
500.000 år sedan dök de första fiskarna upp och för bara 100.000 år sedan
framträdde det mänskliga livet i Kosmos. Den mänskliga kroppen är
ihopsatt av C+H+O+N molekyler (kol, väte, syre och kväve), som i sitt ursprung
bildade celler som ville dominera sin omgivning.
När människan dör
återvänder dessa till naturen för att bevara dess balans.
("Tidens
historia", Stephen W. Hawking)
Jag
tror att min inledning kanske går lite väl långt tillbaka, men den
tjänar till för att du käre läsare ska ha en högre
perspektiv i ämnena som tas upp i detta
arbete.
Min relation till
religion och hur man lever den
Ordet
religion lär komma från latinets "Religio". Det användes av Aulus
Gellius i "Atens Nätter" år 175 e. Kr.
Vad
är då religion? Alla människor som älskar sitt arbete eller sitt
verk och som jobbar på ett konstruktiv sätt harmoniserar ofrånkomligen med
Gud. Den som söker individuell perfektionism som finns vilande i alla
människor söker Guds rike. (Matt
6:24-33) Den som drivs av att göra framsteg och utvecklas i sitt
verk genom att utföra sitt arbete med kärlek. Den människan är användbar
för världen i det sammanhang där han/hon har
blivit satt och gör sitt arbete till sin religion.
GUDS EXISTENS
Det
är logiskt att om den kunskap och den medvetandegrad, som människan har om sig
själv och världen, inte överskrider dess sinnens horisont så misslyckas hon i
att hitta ett svar eller en demonstration till allt som övergår hennes förstånd
och allt som är övernaturligt. Å andra sidan om något existerar är det
begränsat, inte evigt, utan en skapelse, något som har blivit ihopsatt. Vi
skulle då kunna härleda från den här ståndpunkten att Gud inte skulle existera.
Hur skulle Gud, skaparen av allt underbart, bli upptäckt av någon om det inte
vore av Gud själv? Det som är utan motstycke, det unika, kan bara bli känt av
sig själv. Jag nämner detta för att alla traditionella religioner stödjer att
Gud är en (monoteism). "Det finns ingen gudomlighet (eller verklighet)
utom Allah”, som det islamiska påbudet säger. Gud kan man inte förstå
eller upptäcka. Han är inte synlig för kroppens ögon, utan bara för intellektet
och hjärtat. Men först måste
människans
ande dominera kadavern (kroppen), som vi bär med oss med oss överallt. (2 Kor 4:16-18)
Ondskan
Jag
vill närma mig begreppet ondska på ett mer konkret plan. Till att börja med att
definiera ordet dygd, som kommer från latinets "virtus-utem", som i
sin tur tolkas som "makt för att medvetet föra mänskliga verk till ett bra
slut".
Motsatsen
till dygder är laster. Last härstammar från latinets "vitium",
som betyder inperfektion, fysisk eller moralisk defekt. Laster gör slut på
moralen, den fysiska kroppen och människans intellektuella förmåga och för
henne längre bort från dygderna och möjligheten att identifiera sig som ett
Guds skapelse. Själens last är okunskap om det goda - om Gud. Det värsta som
kan hända en människa är att ha okunnighet om Gud. (Ef. 4: 17-19).
En
människa med dygder böjer sin själ och intellekt mot det gudomliga, medan en
människa med laster bara vill fylla sina begär, och böja sig mot ondskan och
mot sin kropp som omfamnar henne och dominerar hennes själ.(Rom 7:14-24)
Kroppen
drar din uppmärksamhet till sig för att du inte ska se mot himlen och kunna
beundra sanningens skönhet och det goda som bor i denna skönhet - Gud. Det som vi anser vara
det onda är en omedveten skugga, en verklig overklighet, en enkel och ren
illusion och en inbillning från våra sinnen, som vi bör övervinna i det
djupaste av vårt medvetande.
Edmund Burke
sade något i stil med att det enda som gör att ondskan inte
triumferar är att rättfärdiga människor gör det rätta och följer
rättvisan.
När vi
säger att Gud är allt som existerar kan vi komma fram till slutsatsen att
Gud även skapade allt det onda. Än mer när vi ser så mycket våldtäkter, brott
och våldsamheter världen över på nyheterna. Men precis som kylan inte existerar
utan är ett koncept som vi hittar på för att definiera avsaknaden av värme, så
är det även med ondskan, åtminstone existerar den inte av sig själv. Mörkret
existerar inte heller, det är bara avsaknaden av ljus. Således är ondskan
en term som är skapad för att definiera avsaknaden av Gud. Den är resultatet av
att att mänskligheten inte har Gud i sitt hjärta. (ALBERT
EINSTEIN.)http://www.lacoctelera.com/rex/post/2005/11/26/aexiste-mal-
Vad är skillnaden mellan
tro och vetande (vetenskap)
Skillnaden
mellan en vetenskapsman och en troende man består i att den förra undersöker
Guds yta (hans verk) och den senare Guds djup (hans essens). "Tron är en
fast tillförsikt om det som man hoppas, en övertygelse om ting man icke
ser" (Heb.11: 1; Bibeln, 1917-års översättning).
Sanningen
är inte värd den som inte ivrar för att finna den och erkänna den, varsomhelst
där den kan tänkas ertappas. I mer än 300 år så gick kyrkan in
för att smutskasta Kopernikus system och för närvarande så är proportionerliga kunskaper, inom vetenskapen
och inom rymdens uppkomst helt motsatt till myter av
flertal Genesis uppenbarelser, som finns i världen. Exempelvis så kan inte den
kristna religionen erkänna på något sätt att skapelseberättelsen från
Bibeln är en legend, för dess fundamentala dogma är att Kristus har kommit
huvudsakligen för att frälsa mänskligheten från synden, som begicks av Adam och
Eva, men som sen Jesus betalade lösen för genom döden på korset. Är det inte så
att dessa fantastiska bevarade historier gömde en så pass hög kunskap
att det skulle kunna varit farligt om den kom i händerna på
mänskligheten?
Sanningen att säga så har många
fria människor utgjutit sitt blod och deras kroppar gav liv åt
eldslågorna som symboliserade intoleransen, så att vetenskapsmän numera
kan åtnjuta den frihet och de garantier de har
idag. Vetenskapsmän skulle inte förråda alla dessa fria
tänkare och acceptera dessa påbjudna dogmer, som så
många dog för. Bortsett från det, när man
ser den väldiga rikedom som olika kyrkor besitter, framför allt
den romersk-katolska, som är oförenlig med den fattigdom som Jesus
predikade och krävde enligt hans efterföljares böcker i Bibeln, som
"Condito Sine Qua Non", som om inte någon med en minimigrad av
samvete då inte skulle påminna oss om Nazarenens röst. Jesus skulle idag
kunna komma och upprepa vartenda ord som han talade till fariséerna och
sadukéerna, inte ett enda av hans ord skulle vara överflödiga.
Konklusion:
Universum
är en kompakt kropp som rör sig. Hur rör den då sig? Allt rör sig i förhållande
till något annat och rör sig av något annat. Och allt som rör sig borde göra
det i något större. Allt som får något annat att röra på sig är något mäktigare
än det som rör sig, det är alltså starkare. Och där "det rörliga" rör
sig borde det vara naturens motpol till det som rör sig. Således så rör sig
universum inbyggt/inkorporerat i något gudomligt som måste förstås som
gudomligt frambringat. Det goda finns inte i något utom i Gud, eller
rättare sagt det goda är för evigt Gud själv.
Allt
det som frambringats är fullt av lidelse, men där det goda finns, finns det
ingen plats för lidelse.Gud är universums Fader, och universum är fader till
alla levande varelser som finns i det. I Universum är allt fullt av vitala
andetag om hans existens.Jorden är god; för den producerar alla saker, så i
förhållande till sin funktion som producent är den god. Men för övrigt är den
det inte, den ligger under lidande, den rör sig och föder varelser som är
kapabla till att lida.
Människan
mäter det goda i förhållande till det onda. Det är omöjligt att det goda från
jorden är fullständigt fritt från ondskan.Bland människorna finner man
inte det goda, det finns ingen plats för det i den mänskliga kroppen, som är
kvävd till alla delar av det onda, av sorger, av lidande, av ilska, av
illusioner.
Gud
innefattar allt, som i honom existerar, ingenting är utanför honom och
utan honom finns det inget. Gud har skapat allt bara för att man ska kunna
se honom genom alla varelser. Detta är GUDS GODHET, undergörande kraft från
Gud, han manifesterar sig själv i hela skapelsen.
"Allt
som existerar på jorden är inte mer än varierade former av en och samma
essens". Detta uttrycks i "Rig-Veda", den heliga boken
från uråldriga Indien. Universum skulle i så fall vara en levande fullhet
av olika former av liv, ett förkroppsligandet (inkarnation) av Gud i
sin skapelse.
Människan
använder det artikulerande språket likväl som Gud använde sig av verbet
(vibrationer). Med språket skapar människansin närmsta omgivning. (Joh.1: 1-3). Det
skapande verbet/ordet öppnar dörrar och möjligheter. Av språket som vi
använder och utvecklandet av tankegångar är vi de enda i universum
som är medvetna om vår egen existens. Tack vare oss så blir universum
medveten om sin egen existens.(Joh.10:34-36;Psalm
82:6-7; 1Mos.3:22)
(anm.
Joh.1: 1 "ordet" översätts på spanska som verbet)
Ja,
här har jag kommit till slutet av detta arbete, som har fått mig att hitta
nya frågetecken som driver mig mot sanningen, som ligger
begravd tigande i det allra djupaste i skapelsen. Jag talar inte bara
om att ifrågasätta var vi kommer ifrån eller vart vi är på väg, som i sig
själva är stora frågetecken, utan också om det som jag tror är
viktigare att svara på än de förra, vilket är: Varför är det värt att
leva? Vad är heligt? Vad är värt att dö för? Svaret är ett
enda på alla tre frågor och... oväntat faller det mig in att du
kära läsare önskar svara självständigt på denna triologi av frågor. Tack
för din uppmärksamhet och jag hoppas att det här har varit nytta för dig, som
det har varit för mig.
Avslutningsvis
vill jag påstå att att Gud är ljus och liv, precis
som människan är intellekt och själ. Intellektet
blir synligt i tankens handling, Gud blir synlig i skapandets
handling.
Det
som fanns tidigare eller det som kommer senare "ignoramus et
ignorabimus".
Hypotesen att vara
fri
Ofta
säger man att vi människor har en fri vilja. Emellertid är vi vana vid att
av en handling så efterföljer en föreskriven reaktion från oss. Vi
kan tro att vi är fria till att välja, men varje gång som vi lider visar
vi på att vi egentligen inte har makten att göra ett fritt val. Vi skulle
aldrig välja att såra våra nära och kära, men vi är inte kapabla
till att välja bort att känna oss arga eller att känna oss avundsjuka e.t.c.
Något än mer grundläggande som jag vill ge som exempel är att vi inte
heller är kapabla till att bli fria från dåliga vanor eller från
laster som tynger ner vårt samvete och sätter vår kroppshälsa på spel.
Vilken frihet talar vi om egentligen?
Värdelista
Personligen
tror jag att människan gör sin egen värdelista beroende
på graden av medvetande som hon har. Följaktligen så orkar inte
en människa med svag karaktär och vilja kämpa emot de
anstormningar som sinnena får utkämpa, utan ger efter för trycket
och erkänner säkerligen att hon ju tycker om ett dukat bord med
läckra delikatesser, eller kanske ett gott vin eller en god cigarett, allt
detta utan att kunna behärska sig och om hennes
icke tillkännagivande luster, föredrar jag att inte tala
om. Naturligtvis är hennes värdelista helt motsatt till den människa
som har en högre grad av medvetande.
En
människa med en högre grad av medvetande har utkämpat dessa strider med sina
sinnen och tvingat sinnena till att tjäna henne; till skillnad
från vad den största delen av mänskligheten gör, vilka
tillbringar sin existens med att lyda
kroppens infall och fylla dess oändliga behov. Detta
"djur", som kroppen är och i vilket vårt
riktiga" jag" bor, bör lära sig vem det är som bestämmer.
Kanske var det detta som Jesus ville lära oss när han satte
sig upp på en åsna innan han red in i Jerusalem?
Utan
fler förord bör jag erkänna att materiella
ting inte är av stort värde för mig. Självklart så är det av
intresse för mig att ha en god hälsa, för att kunna förverkliga
mina mål i livet, därtill så tar jag väl hand om min gitarr, vilken i sin
tur står till tjänst för att jag skall kunna utveckla bl.a. de artistiska
talenterna som livet har utrustat mig med.
Jag har min
kamp mot denna min kropp, men jag håller mig vaken och alert i kampen,
vilket inte betyder att sömnen inte övervinner mig ibland... I slutändan
så är ingen perfekt.
"Det
finns saker som har ett pris och det finns saker som har ett
värde"
"Hay cosas que tiene un precio y hay cosas que tiene un valor"
