Jag arbetade som maskinist
Jag arbetade som maskinist på en fiskebåt under ungefär nio år av mitt liv. De var jobbiga år eftersom jag var mycket ung, den yngsta maskinisten i företaget. Jag började som assistent vid maskinerna och jag fick två lådor fisk som betalning. Jag var tvungen att sälja dem när fartyget kom till hamn efter att vi hade färdats fyra eller fem dagar till havs. Sedan blev jag den yngsta maskinisten som arbetade på en av de modernaste fiskeflottorna (båten vägde nästan två tusen ton).
Vi jobbade i skift. Jag arbetade i två skift, det första från kl. 24:00-04:00 och det andra från 12:00-16:00. Vi var tre maskinister. Alla jobbade sitt skift själva. Det var ett mycket ensamt och ansvarsfullt arbete. Man jobbar under olika väder för hållanden. På nätterna efter mitt skift, gick jag upp på däck för att titta på stjärnhimlen. Man känner sig mycket liten inför naturens krafter, vilka talade om för mig något om ödmjukhet.
Så kom det sig att utan att lägga märke till det, mellan avseglingar och landgångar, sjögångar och oändliga vaktpass, så gav jag tio år av mitt liv till havet. Ibland när jag tar mig ett glas rödvin berusas mitt hjärta av minnen, blickar jag tillbaka och kommer i håg den dagen ute på öppet hav, mitt i den mest stjärnklara natten som jag kan erinra mig , då jag sade till mig själv något såhär: Jag är trött....jag vill ge mig av hemåt nu, precis som Tom Hanks sade i filmen ” Forrest Gump”... Hursomhelst, den dagen då jag åter kom i hamn lämnade jag havet för gott. Hand i hand som tangon säger, slöt jag cirkeln och hoppade i land, med hjärtat som loggboken full av heroiska historier om livet till sjöss, sidor med lukten från salt och bensin, som jag aldrig kommer att glömma.
SEBA ALÓN
